Salut

Sitter i en ganska fladig datasal med ett tiotal moldaviska journalistelever. ar har for att kolla in vad de gor och fa mer insikt i hur IJC arbetar. An sa lange kanner jag mig ganska obehovd och malplacerad men jag trostar mig med att det inte ar alla som skulle vaga utsatta sig sjalva for den dagliga fornedring som jag upplever har nere. Visserligen pratar de flesta bra engelska men det gar ju inte att komma ifran att mina bristfalliga kunskaper i rumanska medfor ett automatiskt utforandeskap. Och
tyvarr kan jag inte klandra nagon annan an mig sjalv. Efter manader av tyskastudier pa Akademie fur Fremdsprachen i berlin har jag drabbats av nagon post-traumatisk spraktrotthet. Helt arligt kan jag nog rakna de ganger jag jag gjort laxan pa en hand. Det har med sprak ar dessutom ganska knepigt i Moldavien.

Det officiella nationalspraket ar moldovan language (det ska inte vara sa stor skilland mellan moldaviskaoch rumanska men fragan ar omdebatterad. Jag sager i alla fall att jag pluggar rumanska)men pa grund av sovjetunionens russifiering ar ryskan idag det sprak som nar flest manniskor i Moldavien. Manga pratar bada spraken flytande, dock ar det pa det stora hela fler manniskor som kan ryska an rumanska. Detta innebar ocksa att det finns en del manniskor ( inte alltfor sallan omnamnda som ryssar) som faktiskt bara pratar ryska. Det ska till och med finnas hogt uppsatta politiker som inte klarar att fora en konversation pa rumanska.

Med tanke pa historien och alla de ar rumanskan inte ens fick skrivas med latinska bokstaver, ar det val kanske inte konstigt att fragan ar kanslig. Och med en situation som denna ar det heller inte sa enkelt for en svenne som jag att veta vilket sprak man ska lara sig. Sjalvklart ar ryskan mycket mer anvandbar aven utanfor moldaviens granser, men samtidigt hor jag det valdigt sallan pa mitt nya jobb. Jag vet ocksa att det finns andra arbetsplatser dar det mycket val kan vara precis tvartom. Att forsoka integrera sig i det har lilla skitlandet ar med andra ord inte sa latt. Nagon som har lust att prova?

Jag tvekade lange om vilket sprak jag skulle lagga energi pa men valet foll slutligen pa rumanska.

1. rumanien gar med i EU efter arsskiftet och rumanska kan bli ett attraktivt sprak att kunna
2. rumanska ar lattare aven om det inte ar sa latt som alla javla fransman pastar (de har ju helt andra forutsattningar med samma sprakstam och allt)
3. Ryska kan jag lara mig senare
4. Det ar lite av ett statement att lara sig rumanska. Lite bajs pa Putin ni vet.

Om cirka fem timmar drar jag, fab och andreas till Bukarest. 12 timmar pa ett tag. jag langtar!

Lonely planet, jag gor slut!

Jag tankte skriva att jag kande mig som Carrie I Sex and the city men kom ganska snart pa ett det nog inte finns sa manga likheter mellan oss forutom att vi bada skriver pa en laptop med ett askfat bredvid. Jag ser javligt risig ut idag och jag tror inte att carrie tittar ut mot att gratt, genomdeperimerande 13vaningshus och dessutom har en katt svassande i koket.

Sedan jag kom tillbaka fran Kiev har livet varit ganska langsamt har. Det ar svart att fa ett novembergratt Chisinau att framsta som spannande jamfort med Kievs storsdtadspuls. Visserligen ar jag ingen storsstadsmanniska och visserligen har jag aldrig sett nagot mer oststatsruffigt an vissa delar av Kiev. Men med min fina Jonas, var otroligt centralt belagna lagenhet med obergansad mangd varmvatten och cirka 700 Tv-kanaler, god mat och fantastisk somn sa blev det fem mycket bra dagar. Jonas ar nog den basta reskamraten jag nagonsin haft. Jag fick skrika och gnalla over det forbannat svara kyrilliska alfabetet och vara hur sur som helst men jonas vara bara glad anda. Jag begick ju ocksa en hel del nyborjartabbar som jag trodde var omojligt for en person som borjade resa sjalv vid 14arsalder.

Till saken hor namligen den att det ar ganska svart att vara i Kiev om man inte kan ryska och har lite koll. Detta var jag mycket val medveten om nar jag satte mig pa den helt outhardligt horribla bussen till Kiev klockan halv tio tisdagen den 7 november. Darfor hade jag bett Andreas (som varit dar nagar veckor tidigare) att skriva en vagbeskrivning till flygplatsen. Nar jag vaknade upp i Kiev morgonen efter, ratt sa sjukt stel i nacken efter 10 timmars bussfard, upptackte jag hade lyckats glomma bade karta och beskrivning i Chisinau. Jag overvagde att lagga mig ner pa gatan och be nagon kora over mig riktigt langsamt men borjade till sist efter en ratt anstrangande process att leta mig till Metron. Jag hade ju dessutom lyckats med konststycket att inte ladda mobilen sa det ukrainska simkortet jag varit forutseende nog att kopa i odessa helgen innan kom ju inte direkt till stor anvandning. Jag tog mig slutligen till Independet Square (ni minns val bilderna fran orangea revolutionen?)men gav sedan upp och tog en taxi till flygplatsen. Innan dess hade jag hunnit kanna mig bade som en missanpassad chartersvenne och svettig tont pa samma gang.

De foljande dagarna fick vi klara oss med Lonely planets odetaljerade karta dar gatnamnen var skrivna med latinska bokstaver. Det blev som en lang gissningslek aven om jag kan de flesta bokstaverna vid det har laget. Vi var ju naturligtvis for sega for att sjalva leta reda pa en ny karta och blev ratt tacksamma nar vi hittade en pa en helt orimligt dyr restaurang.

Det var nagra intressanta dagar vi upplevde tillsammans med Lonely planet. Inte for att vi fick ut det mesta mojliga utav Kiev utan mer for att jag aterigen fick det bekraftat; Lonely planet ar en overskattad guide for amerikaner som vill ata pizza och inte vill se annat an de absolut nodvandigaste. Det finns ingen personlig touch som ger staderna/landerna den utger sig for att guida rattvisa. For nagra ar sedan tog jag en titt i Lonely Planet sweden och bladdrade snabbt fram till sidorna om Uppsala. Saffets och williams liksom; HALLA ar det bara jag som kanner ett spontant NEJ NEJ? For att inte tala om Lonely Planet Moldavien. jag har redan namnt hur den ganska sa felaktigt beskriver Chisinaus uteliv men det ar inte det enda. Varfor tipsa om Andys pizza (en moldavisk snabbmatskedja som inte helt ovantat hamtat sina influenser fran USA) nar det finns en miljon mysiga "kantinas" dar du kan kopa en lunch for priset av 10 svenska kronor och dessutom ata i basta Sovjet miljo?

Det ar naturligtvis subjektivt det har med att resa och vad man gillar och sa. Jag hajar anda inte varfor alla backpackers springer omkring med sina Lonely Planets nar det finns sidor som Hospitality Club (www.hospital dar man kan hitta folk som kan ge en bade gratis uppehalle och personliga guideturer.

I helgen ska jag gora ett nytt forsok att ta mig harifran. Nasta anhalt ar Bukarest och den har gangen ska jag ta vara pa de kontakter som jag har dar. Atat!

Jag alskar Sverige

Den 21 december ses vi igen.

Etha Sekret

Helgen blev lite annorlunda an jag tankt mig. I fredags var jag skitsur efter att ha blivit forolampad av hogsta honset for IOM (international organisation for migration. organisationen som andreas jobbar for). Jag var tydligen sot men borde visa mer hud (va fan det ar vinter, kallt och jag tjanar inte 60 000 i manaden som du gor javla SKITGUBBE!). Patetiskt att en sadan person kan fa vara chef for en organisation som bland annat verkar for att forhindra trafficking. Det ar INTE okej.


Bara for att trotsa mig sjalv och min seghet (22 ar och redan trott gammal tant. ar det mojligt?) bestamde jag mig klockan halv sju morgonen darpa for att aka till odessa (hamnstad i sodra Ukraina). Fabienne och Andreas hade redan kopt biljetter dagen innan men jag som velade in i sista fick bara hoppas pa det basta. Val framme vid biljettkassan mottes vi av beskedet att 7.45-bussen till Odessa av nagon outgrundlig anledning inte gick. For att slippa vanta i iskylan pa Gara de Nord akte vi istallet till Mcdonalds for att njuta av deras fantastiska frukost. Sedan jag kom hit har jag atit pa donken sakert 6 ganger om inte mer. Risigt, men vad gor man inte for att stilla hemlangtan.

Som sagt var Odessaresan fran borjan tankt att vara en spontan resa utan alltfor stora anstrangningar. Men att bussen inte ens gick nar den skulle var bara borjan pa nagot som kandes som en evighet. For att komma till Odessa maste man namligen ta sig in och ut ur Transnistrien samt in i Ukraina. Det ar ungefar lika jobbigt som det later och sjalvklart blev vi offer for de transnistriska gransvakternas tristess. Pa ditvagen blev vi (eller Andreas som kan ryska) utfragde om diverse skitgrejer. Vem var till exempel Andreas flickvan?
-Etha Sekret (det ar en hemlighet) svarade Andreas och log hemlighetsfullt. Pa vagen tillbaka var det dock inte riktigt lika kul. Nu skulle vi betala, eller ge en "present" som gransvakten uttryckte det. 100 lei blev priset men sa har i efterhand ska vi nog vara glada for att det inte blev mer. Det lar inte vara helt ovanligt att de begar runt 100 euro. Jag blev skitsur igen och skrek nagot opassande att det var helt vansinnigt eftersom det inte ens ar ett riktigt land. Tyvarr inte sa mycket att gora at.De gor var de vill, det ar bara att acceptera.

Odessa var i alla fall jattefint och vi at for forsta gangen pa tre mander mat som verkligen smakade nagot. Jag langtar redan till varen. Da ska jag, med minst en dags marginal, aka tillbaka och bada i Svarta havet och flanera langs den fororenade kajen. Om tid och pengar finns tanker jag sedan ta baten over till Krimhalvon. Dar ska jag bosatta mig for alltid och forsorja mig pa att smuggla vapen eller flyktingar (ah nej, tvangstanke.forlat).


/Malinka

P.s jag har klippt mig hos en jattesur frisor.ser ut som en borttappad pudel. Hoppas du vill hanga med mig anda Jonas. Puss d.s

thank you European comission-this is what we do with your money

Fredag igen och jag ar smasjuk. Igen. Kanske inte sa konstigt med tanke pa att min kropp inte bestar av nagonting numera. jag ser ut som om jag nyss blivit utslappt fran Auschwitz, helt galet. Planerar att ta igen det under Sverigebesoket i jul men jag kan ju upplysa er redan nu om att jag INTE kommer att tolerera nagra kommentarer om min vikt. Bara sa ni vet tjockisar.

Hur som helst, det ar helg och jag har ett enormt behov av att festa. For forsta gangen pa lange kanner jag att jag saknar Berlin. Lite klubb, lite variation pa manniskor, lite bra musik lite festa till tio pa morgonen. You know what I mean. Chisinau i all ara men att som lonely planet kalla det for en av Europas most party-bent capitals ar val nagot overdrivet. Inte for att lonely planet ar en tillforlitlig guide nar det galler fest, men anda. Att ga ut i Chisinau handlar ganska mycket om flashiga lokaler, halvnaka tjejer, strippor i fjaderdrakter som dansar samre an svenska indiekillar och gamla, ackliga man som garna raggar pa yngre tjejer. Alla ser likadana ut och gor man nagot opassande (typ dricker ol lite for nara dansgolvet)kommer nagot pullo till vakt och sager at en.

Det sags att ungefar en fjardedel av Moldaviens befolkning soker lyckan i utlandet och det tog inte lang tid att forsta varfor tjejerna i det har landet ar sa sjukt mycket snyggare an i manga andra lander. Snygg tjej pa klubb blir upptackt av rik snubbe fran Utlandet, later det som en historia man hort forut? Det ar annu vidrigare nar man ser det med egna ogon skulle jag dock vilja saga.

Jag har visserligen aldrig haft problem med att ha kul aven pa stallen dar jag kanner mig malplacerad och har till och med lyckats haft riktigt kul ute under risiga forutsattningar. det galler aven Moldavien. Problemet ar bara det att man garna vill ha valmojligheter. Har blir man ju chockad nar ser en gothare pa stan (hande faktiskt igar).

Istallet brukar vi blattar (en salig blanding av alltifran barfotavolontarer till SIDAfolk) traffas och ha vara egna fester. Inte allt for sallan slutar det med att jag, Fab, Nath och Andreas dansar ensamma i koket. Garna pa bordet med filmkameran pa. I borjan var glasogon fran 7O-talet ett staende inslag. Men sedan drygt en manad tillbaka fattas ett par av dem. Jag skulle namligen forsoka kasta ut Andreas fran vart kara planbyggehus. Andreas blev sa radd att han tappade bade glasogonen och cigaretten han hade i handen. Det var en katastrof forstas sa vi begav oss ut mitt inatten for att leta bland hundbajsen. Tyvarr ar det enda vi har kvar fran den kvallen en sju minuters lang film dar man man bland annat hor Andreas besvara sig over att moldavisk sperma ar javligt sunkig nar den ligger i buskar.

Jajaj. vet inte rikgit vad jag ville saga med det har.Kanske bara ge en rapport fran Moldaviens klubbliv. Jag vet att det finns flera som undrar.

En sak till bara om nojeslivet; sedan jag kom hit har det ordnats mer festivaler och gatufester har an vad det gor i Uppsala under tre ar. Det tycke ar jag sager en hel del om min kara gamla hemstad.

Lite hemlangtan

Motet gick bra. Verkar sjukt intressant.



Hoppas bara att det loser sig med allt det praktiska. men nagon gang ska val jag ah flyt ocksa.

De har satt pa varmen i varat hus nu (dock inte i Fabienne och Nathalies rum)vilket javla skamt. Kan bara forestalla mig hur mycket vi kommer frysa nar det blir 20 minus som det visst brukar bli har om vintrarna.

Langtar lite hem idag. Eller mest till stockholm faktiskt. Konstigt med tanke pa att jag aldrig riktigt tyckt om den staden. Mina stockholmsbesok brukar alltid sluta med att jag star och skriker vulgara ord for mig sjalv och forbannar stockholmspacket. vet inte varfor jag plostligt andrat uppfattning. Kanske beror det pa min fantastiskt glattiga bok "vanninan" som handlar och glamorusoa stockholmskvinnor och deras relationsproblem. Verkligen skitbra. Star fast vid jag har sagt tidigare; film och bocker ar till for underhallning inte for att ge intellektuell stimulans. jaaaaa

Den efterlangtade uppdateringen

Jag har gett dig for lite uppmarksamhet bloggen, jag vet. Men det vore meningslost att skylla pa nagot annat an att jag helt enkelt inte haft lust. Bortsett fran ett par ganger da jag verkligen forsokt men blivit motarbetat av seg uppkoppling och urladdade batterier har jag mest fatt angest av ordet blogg. jag har antingen kant mig alldeles for pretentios/personlig eller for crazy och rastlos for att ta igen var forlorade tid. Ratt fisigt egentligen but here we go:

Det har varit nagra valdigt kaotiska veckor for Big Brother Moldavien. Sen de nya volontarerna kom (polacken och fransmannen-ja annu en. Frankofiler finns det gott om i det har landet) har ganska mycket forandrats. Forutom att maten alltid tar slut har hemma och badrummet alltid luktar svett har vi fatt tillokning pa jobbet. Att slapa hit fyra volontarer till en organisation som saknar allt vad struktur heter ar for mig lika med en katastrof. Och om folk hade skott sina jobb som de far betalt for att gora sa hade den enkelt kunnat undvikas. Istallet har det blivit en ganska ohallbar situaton dar jag, om jag far saga det sjalv, dragit det tyngsta lasset for att astadkomma nagot slags forbattring. Jag har legat i, spenderat timmar med att forsoka kommunicera med min chef ( en seeeeeeeeeeeg afrikan som glommer precis allt han sager) och brakat pa var koordinerande organisation for att de inte lyssnat pa mig tidigare. Jag har fort mesiga personers talan for att jag inte pallar att se dem bli nedtryckta av nagon gammal stofil som inte fattat att det ar 2006 .

Det har blivit lite gjort och resultatet har val snarare blivit att manga flyktingar forlorat sitt fortroende for mig ocksa. Det ar inte sa att de sagt det rakt ut men jag ser det pa dem. De ar lessna pa att deras liv star stilla och att absolut INGEN gor nagot for att fa det att ga frammat igen. Men det ar val klart att jag fattade att det skulle bli svart har i Moldavien. Jag var ganska val insatt i landets situation innan jag akte hit och tankte val att det svaraste skulle; Det ar som de tva forelasarna fran Osterrike sa till Fabienne „det ar svart att jobba har for ingen vill se nagon forandring“. Hur som helst verkar det som om mitt gnall antligen fatt gehor; idag har jag ett mote med Independet Journalist Centre for att diskutera om jag eventuellt kan borja jobba dar istallet. Skulle det inte funka finns det en mojlighet att jag kan borja jobba for Main directorate for Refugees som bland annat har hand om asylarenden. Det finns naturligtvis inget som sager att det ar enklare dar ( sega strukturer ar val ett av Moldaviens huvudproblem)
men nu ar det iaf jag som statt for researchen sjalv.Att behova valja mellan dessa alternativ kanns som ett lyxproblem men jag befarar att det kommer bli en hel del byrakratisk skit innan det blir mojligt.

Vi far se, jag kanner mig trots allt gaska nojd. Jag angrar inte en sekund att jag valde Moldavien. Jag har nagra riktigt bra vanner har, sadana dar som man far fjarilar i magen av att vara med, och ibland ar jag med om riktigt spexiga saker. Mina favoritupplevelser fran Oktober manad:

- Den transnistriske passkontrollanten som grattade mig pa fodelsedagen. Kanske maste man vara har eller i nagot annat
postsovjetiskt land for att fatta hur stort det ar att bli vanligt bemott av nagon i en mer auktoritar stallning. Schappy birthday var fodelsedagens hojdpunkt nast efter leninstatyn.

-Poliserna som mot 50 lei lat mig och polacken aka med i polisbilen fran aeroport till Botanica. Visserligen for ett sjukligt overpris for den strackan men det var absolut vart varenda ore. Moldavisk korruption ar sa mycket battre live.

- Moldavkvinann som forsokte para ihop mg med hennes nittionarige son. Pga min sugiga rumanska blev jag darfor stalkad en hel helg innan jag sa BYE BYE pa ett kanske lie val hart satt.

-Min och fabiennes utflykt till landsbygden dar det var massa djur och fjuniga moldavkillar som bjod oss pa hemmagjort vin och frukt. Bilderna ar helt oslagbara. Ska laggas upp.

- allsang till Phil collins i bakluckan pa en moldavisk bil, en helt vanlig sondag

- Oststatspopen saklart


Yes, och Kiev nasta vecka!