Lonely planet, jag gor slut!

Jag tankte skriva att jag kande mig som Carrie I Sex and the city men kom ganska snart pa ett det nog inte finns sa manga likheter mellan oss forutom att vi bada skriver pa en laptop med ett askfat bredvid. Jag ser javligt risig ut idag och jag tror inte att carrie tittar ut mot att gratt, genomdeperimerande 13vaningshus och dessutom har en katt svassande i koket.

Sedan jag kom tillbaka fran Kiev har livet varit ganska langsamt har. Det ar svart att fa ett novembergratt Chisinau att framsta som spannande jamfort med Kievs storsdtadspuls. Visserligen ar jag ingen storsstadsmanniska och visserligen har jag aldrig sett nagot mer oststatsruffigt an vissa delar av Kiev. Men med min fina Jonas, var otroligt centralt belagna lagenhet med obergansad mangd varmvatten och cirka 700 Tv-kanaler, god mat och fantastisk somn sa blev det fem mycket bra dagar. Jonas ar nog den basta reskamraten jag nagonsin haft. Jag fick skrika och gnalla over det forbannat svara kyrilliska alfabetet och vara hur sur som helst men jonas vara bara glad anda. Jag begick ju ocksa en hel del nyborjartabbar som jag trodde var omojligt for en person som borjade resa sjalv vid 14arsalder.

Till saken hor namligen den att det ar ganska svart att vara i Kiev om man inte kan ryska och har lite koll. Detta var jag mycket val medveten om nar jag satte mig pa den helt outhardligt horribla bussen till Kiev klockan halv tio tisdagen den 7 november. Darfor hade jag bett Andreas (som varit dar nagar veckor tidigare) att skriva en vagbeskrivning till flygplatsen. Nar jag vaknade upp i Kiev morgonen efter, ratt sa sjukt stel i nacken efter 10 timmars bussfard, upptackte jag hade lyckats glomma bade karta och beskrivning i Chisinau. Jag overvagde att lagga mig ner pa gatan och be nagon kora over mig riktigt langsamt men borjade till sist efter en ratt anstrangande process att leta mig till Metron. Jag hade ju dessutom lyckats med konststycket att inte ladda mobilen sa det ukrainska simkortet jag varit forutseende nog att kopa i odessa helgen innan kom ju inte direkt till stor anvandning. Jag tog mig slutligen till Independet Square (ni minns val bilderna fran orangea revolutionen?)men gav sedan upp och tog en taxi till flygplatsen. Innan dess hade jag hunnit kanna mig bade som en missanpassad chartersvenne och svettig tont pa samma gang.

De foljande dagarna fick vi klara oss med Lonely planets odetaljerade karta dar gatnamnen var skrivna med latinska bokstaver. Det blev som en lang gissningslek aven om jag kan de flesta bokstaverna vid det har laget. Vi var ju naturligtvis for sega for att sjalva leta reda pa en ny karta och blev ratt tacksamma nar vi hittade en pa en helt orimligt dyr restaurang.

Det var nagra intressanta dagar vi upplevde tillsammans med Lonely planet. Inte for att vi fick ut det mesta mojliga utav Kiev utan mer for att jag aterigen fick det bekraftat; Lonely planet ar en overskattad guide for amerikaner som vill ata pizza och inte vill se annat an de absolut nodvandigaste. Det finns ingen personlig touch som ger staderna/landerna den utger sig for att guida rattvisa. For nagra ar sedan tog jag en titt i Lonely Planet sweden och bladdrade snabbt fram till sidorna om Uppsala. Saffets och williams liksom; HALLA ar det bara jag som kanner ett spontant NEJ NEJ? For att inte tala om Lonely Planet Moldavien. jag har redan namnt hur den ganska sa felaktigt beskriver Chisinaus uteliv men det ar inte det enda. Varfor tipsa om Andys pizza (en moldavisk snabbmatskedja som inte helt ovantat hamtat sina influenser fran USA) nar det finns en miljon mysiga "kantinas" dar du kan kopa en lunch for priset av 10 svenska kronor och dessutom ata i basta Sovjet miljo?

Det ar naturligtvis subjektivt det har med att resa och vad man gillar och sa. Jag hajar anda inte varfor alla backpackers springer omkring med sina Lonely Planets nar det finns sidor som Hospitality Club (www.hospital dar man kan hitta folk som kan ge en bade gratis uppehalle och personliga guideturer.

I helgen ska jag gora ett nytt forsok att ta mig harifran. Nasta anhalt ar Bukarest och den har gangen ska jag ta vara pa de kontakter som jag har dar. Atat!