Etha Sekret

Helgen blev lite annorlunda an jag tankt mig. I fredags var jag skitsur efter att ha blivit forolampad av hogsta honset for IOM (international organisation for migration. organisationen som andreas jobbar for). Jag var tydligen sot men borde visa mer hud (va fan det ar vinter, kallt och jag tjanar inte 60 000 i manaden som du gor javla SKITGUBBE!). Patetiskt att en sadan person kan fa vara chef for en organisation som bland annat verkar for att forhindra trafficking. Det ar INTE okej.


Bara for att trotsa mig sjalv och min seghet (22 ar och redan trott gammal tant. ar det mojligt?) bestamde jag mig klockan halv sju morgonen darpa for att aka till odessa (hamnstad i sodra Ukraina). Fabienne och Andreas hade redan kopt biljetter dagen innan men jag som velade in i sista fick bara hoppas pa det basta. Val framme vid biljettkassan mottes vi av beskedet att 7.45-bussen till Odessa av nagon outgrundlig anledning inte gick. For att slippa vanta i iskylan pa Gara de Nord akte vi istallet till Mcdonalds for att njuta av deras fantastiska frukost. Sedan jag kom hit har jag atit pa donken sakert 6 ganger om inte mer. Risigt, men vad gor man inte for att stilla hemlangtan.

Som sagt var Odessaresan fran borjan tankt att vara en spontan resa utan alltfor stora anstrangningar. Men att bussen inte ens gick nar den skulle var bara borjan pa nagot som kandes som en evighet. For att komma till Odessa maste man namligen ta sig in och ut ur Transnistrien samt in i Ukraina. Det ar ungefar lika jobbigt som det later och sjalvklart blev vi offer for de transnistriska gransvakternas tristess. Pa ditvagen blev vi (eller Andreas som kan ryska) utfragde om diverse skitgrejer. Vem var till exempel Andreas flickvan?
-Etha Sekret (det ar en hemlighet) svarade Andreas och log hemlighetsfullt. Pa vagen tillbaka var det dock inte riktigt lika kul. Nu skulle vi betala, eller ge en "present" som gransvakten uttryckte det. 100 lei blev priset men sa har i efterhand ska vi nog vara glada for att det inte blev mer. Det lar inte vara helt ovanligt att de begar runt 100 euro. Jag blev skitsur igen och skrek nagot opassande att det var helt vansinnigt eftersom det inte ens ar ett riktigt land. Tyvarr inte sa mycket att gora at.De gor var de vill, det ar bara att acceptera.

Odessa var i alla fall jattefint och vi at for forsta gangen pa tre mander mat som verkligen smakade nagot. Jag langtar redan till varen. Da ska jag, med minst en dags marginal, aka tillbaka och bada i Svarta havet och flanera langs den fororenade kajen. Om tid och pengar finns tanker jag sedan ta baten over till Krimhalvon. Dar ska jag bosatta mig for alltid och forsorja mig pa att smuggla vapen eller flyktingar (ah nej, tvangstanke.forlat).


/Malinka

P.s jag har klippt mig hos en jattesur frisor.ser ut som en borttappad pudel. Hoppas du vill hanga med mig anda Jonas. Puss d.s