Jag har sa lange jag kan minnas alltid haft en stark dragning till osteuropa. Ett av mina starkaste barndomsminnen var da jag och familjen bilade till Ungern, via Osttyskland och Tjeckien. Det var bara nagot ar efter det att muren foll och aven om jag kanske inte var medveten om vad det faktiskt innebar, sa minns jag att det fanns en kansla av att nagot nytt holl pa att handa. Jag minns ocksa valdigt starkt och tydligt betonghusen, den sunkiga rodbetssalladen och annat som skiljde sig avsevart fran det valordnade medelklassvenneomrde jag var uppvuxen i.
Intresset har val alltid varit en slags blandning av skrack och fortsjusning. Medan andra akte pa charter och hanglade med framlingar med harigt brost, akte jag och min basta kompis Linnea pa tagluff I Osteuropa. Ganska ofta hade vi valdigt kul men det hande ocksa att vi blev offer for man-uniform-vet-bast-mentaliteten som val kan ses som ett direkt arv fran de ar da allt och alla andades kommunism. En gang blev vi till exempel avslangda av ett tag mitt i polska buschen. Orsak: Linneas pass hade en liten spricka.
Att jag sedan borjade plugga osteuropakunskap kan val bara ses som en foljd av detta. Aven om jag larde mig ganska mycket som jag inte kunde innan tyckte jag anda ganska snart att universitet var for segt, sterilt och framfor allt forbannat avgranat. Det marktes ocksa snart ganska tydligt att det faktiskt ocksa var svart att anvanda ett och samma begrepp for ett omrade sa stort som Osteuropa. Jag sag forst bara det positiva I att sarskilja dessa lander. Jag menar aven om de varit under kommunistiskt styre under valdigt lang tid ar det anda stor skillnad pa till exempel Ukraina och Tjeckien. Att se skillnader ger saklart en mer rattvis bild av dessa landers utveckling och kultur. Efter ett tag blev det dock ganska tydligt att det fanns ett betydligt storre intresse for de lander som hade nagot att erbjuda i form av till exempel naturresurser eller dar det fanns en konflikt som riskerade att paverka Vasteuropa, kanske framfor allt EU, pa ett negativt satt. Foljden av detta blev alltsa att lander som till exempel Moldavien sallan omnamndes. Detta satt att avgransa sitt kunskapsomrade verkar galla aven for media och allmanheten I ovrigt. Hur manga kan till exempel peka ut var Moldavien ligger pa kartan? Hur manga vet over huvud taget att det ligger i Europa?
Jag tyckte det var fascinerande att ett land som faktiskt tillhor Europa kan ha gatt sa manga manniskor forbi. Nar jag sa fick chansen att aka pa volontarar till just Moldavien tackade jag ja. Enda fram till att det blev dags att aka gjorde jag allt for att fa reda pa mer om landet. Allmanhetens reaktioner var en kombination av nyfikenhet och faktiskt manga ganger ett visst forakt. Har ar nagra av de harliga kommentarer jag fatt:
“Moldavien, ar inte alla jattefula dar?”
“Moldavien, ja det ar ju ett land som ingen vet vad de ska gora at” (sagt av en professor pa Uppsala universitet. Tillaggas bor ocksa att tonen var ganska nedlatande och att han inte fortsatte diskussionen utan snabbt bytte amne)
“Det enda jag hort om Moldavien ar att det bara ar trafficking dar”
Nar jag var pa forberedelselager med volontarer som skulle till Afrika och Latinamerika tittade alla fragande pa mig och Andreas (min lagenhetskompis och hobbymake i Moldavien) varfor aka till Moldavien nar man kan aka och dansa salsa och dansa afriokansk dans tycktes vara fragan ingen vagade stalla.
Jag tror inte att jag kommer att kunna astadkomma nagot revolutionerande genom att vara i Moldavien. Men jag hoppas pa att sjalv kunna lara mig mer och kanske aven fa fler att forsta att det finns ett land mellan Ukraina och Rumanien. Det heter Moldavien och javligt mysigt. Manniskorna ar speciella men valdigt trevliga. Manga ar fattiga men har ambitioner och tanker pa manga satt som i Sverige.Och framfor allt ligger det I Europa. Jag tycker inte att jag behover forklara mer.
