Big brother Moldavien

Det hander for mycket har just nu. Alldeles for. EN uppdatering av alla intriger SKA komma. Men inte nu med en flaska cricovavin och fem sprak i huvudet.

Nagra heta ledtradar kan jag i alla fall ge

1.
2. Golvmoppen till frisyr haller inte
3. ALLA brakar
4. Jag alskar Fabienne och Andreas
5. Det har landet ar sjukt
6. Jag ar i kiev mellan den 8 och 12 november for att vara med min efterlangtade jonas
7. Sannolikt kommer mina arbetsuppgifter forandras till det battre
8. Jag trivs Moldavien men far panikutbrott pa sega strukturer och manniskor vagrar smarbeta
9.Min moldaviska journalistkompis och jag smider MYCKET bra planer

Jag suger, jag vet. Men skulle ni vara har skulle ni fatta varfor.

happy birthday

Gattis Malin 22 ar!

Fodelsedagen firas med en seeeg tripp till Transnistrien. Vinfestivalen igar (12timmars vindrickande, aterkommer med mer info) gor ju inte att man kanner sig sa valdigt motiverad men det blir sakert en upplevelse. Jag ser mest fram emot att fa se Leninstatyerna. Nagon gang i framtiden ska jag gora en resa med staty och monument-tema. Forhoppningsvis kan jag svanga forbi Turkmensistan och titta pa Turkmenbashis guldstatyer. Det vore guld!


Puss

hata hata haaataaaa

Just nu skulle jag vilja tortera min chef for att att han ar den mest odugliga manniska jag nagonsin traffat. Han ar fullkomligt genompantad och den har gangen gar det inte att bortforklara med min vanliga anti-chef-installning. Att det finns kulturskillander som jag maste acceptera haller inte heller. Vi pratar alltsa om en manniska som sjalv tar sig rattigheten att komma sent eller inte ens dyka upp till moten och som sedan har mage att pasta att han tycker det ar viktigt att halla tiden. Att han dessutom pratar skit om allt och alla pa ett sa sjukt oproffsigt satt gor ju inte att han plockar pluspoang direkt. Jag har blivit motarbetat i 2 manaders tid nu och har lessnat sa javla hart. I mitt huvud gar han daror en plagsam dod till motes.

FY FAN!

Ledsna djur

Idag har jag varit pa varldens risigaste zoo. Mest minnesvart var ett lejon som lag utstrackt pa en trabrits. Han/hon sag ungefar likadan ut som jag nar jag aker buss. Inte sa javla pepp alltsa.

Stackars satar.
Det slog mig anda att skillnaden mellan djuren och manniskorna (framfor allt flyktingarna)inte ar sa valdigt stor. jag kan tanka mig att det kanns ungefar lika hopplost att sitta instangd i en bur som att hacka pa en flyktingforlaggning utan giltiga dokument. Moldavien ar "the dead end" som nagon sidasnubbe ganska passande uttryckte det.

kolla blicken

Jag gick hem tidigare fran jobbet idag. Har varit matforgiftad i helgen (jag udviker narmare detaljer) och kanner mig fortfarande helt svag. Pa jobbet fick jag huvudvark efter att ha suttit och lyssnat pa hur min chef och en av de asylsokande skrek pa ryska i over en timme. Det handlade om pengar och korruption fast egentligen mest om missforstand. Glom allt som heter struktur och kommunikation. Det finns inte riktig har pa samma satt.

Tur att vi har internet hemma sa att man kan fa lite underhallning:

ska skane bli sjalvstandigt nu ocksa?

Det har pratats en del om transinistriens referendum; 97 procent rostade for sjalvstandighet och sammanslagning med Ryssland. Vissa har dock varit mer engagerade an andra. Min 19-arige polske roomie akte till exempel till Transinistrien igar (ligger en timme fran Chisinau. Kostar cirka fyra svenska kronor for ett visum)for att visa sitt stod for detta icke internationellt erkanda land. Nar han kom hem berattade han stolt for allt och alla att han gatt med i en anti-EUorganisation. Ni kan sjalv lasa om det har:

Till alla lognhalsar

Nar jag var yngre, sadar runt sexton sjutton, blev jag skitstressad av att lasa skunk och lunardagbocker (kan val liknas vid dagens bloggar). Nu sa har i efterhand kan jag nastan garantera att det alltfor hoga intaget av information om allt och alla var en bidragande orsak till att jag standigt kande mig liten och vardelos i jamforelse med alla andra. Jag laste om unga skribenter, folk som fatt skivkontrakt, de lyckliga paren och de lyckade resorna. Det kandes som om hela varlden tog tva steg framat medan jag ruttnade framfor datorn.

Trots att jag ganska snart fattade att det var ett destruktivit beteende som knappast gjorde mig gladare sa fortsatte jag lasandet. Det spelade heller ingen roll att jag visste att halften av det som skrev bara var forskonande omskrivningar av en trist vardag. Vi var nog ganska manga som led, det ar jag saker pa.

Nar jag sa flyttade till hetsstaden Berlin kom stressen och pressen fran annat hall och internetsnokandet hade inte lika stor del i mitt liv langre. Och efter att ha drunknat i en drink akte jag hem for att ateruppsta som en ny manniska. Numera laser jag skunkdagbocker och bloggar etc. med mer distans an tidigare. Visst kan kanslan av att man borde vara nagon annan an man at fortfarande gor sig pamind. jag och Andreas pratade om det haromdagen. Vi undrade vad det ar for fel pa oss; varfor sitter inte vi och gungar enthusiastiskt nar nagon galen moldavisk jazzmusiker spelar frenetiskt pa sin fiol? Och varfor vill inte vi umgas med flytkingar 24/7 som vissa av de andra volontarerna tycks vilja gora?

Vi kom fram till att den enda anledningen till varfor vi inte gor det och allt det andra som manga tycks forknippa med att vara volontar ar att vi faktiskt inte har nagon lust. Och skulle vi ha haft det sa ar det inget som hindrar oss.

Detsamma galler allt det andra. Anledningen till att jag inte hr en spikrak karriar vid 22 ars alder ar faktiskt bara att jag inte har tillrackligt med driv. Jag ar for lat och prioriterar andra saker i mitt liv. Darfor ser jag heller ingen som helst poang med att forsoka forskoan mitt liv och framstalla mig som en manniska som det gar sa jval bra for. Jag ar Malin. Vissa dagar helt outhardligt jobbig, andra helt oemotstandligt skon.