Till alla lognhalsar

Nar jag var yngre, sadar runt sexton sjutton, blev jag skitstressad av att lasa skunk och lunardagbocker (kan val liknas vid dagens bloggar). Nu sa har i efterhand kan jag nastan garantera att det alltfor hoga intaget av information om allt och alla var en bidragande orsak till att jag standigt kande mig liten och vardelos i jamforelse med alla andra. Jag laste om unga skribenter, folk som fatt skivkontrakt, de lyckliga paren och de lyckade resorna. Det kandes som om hela varlden tog tva steg framat medan jag ruttnade framfor datorn.

Trots att jag ganska snart fattade att det var ett destruktivit beteende som knappast gjorde mig gladare sa fortsatte jag lasandet. Det spelade heller ingen roll att jag visste att halften av det som skrev bara var forskonande omskrivningar av en trist vardag. Vi var nog ganska manga som led, det ar jag saker pa.

Nar jag sa flyttade till hetsstaden Berlin kom stressen och pressen fran annat hall och internetsnokandet hade inte lika stor del i mitt liv langre. Och efter att ha drunknat i en drink akte jag hem for att ateruppsta som en ny manniska. Numera laser jag skunkdagbocker och bloggar etc. med mer distans an tidigare. Visst kan kanslan av att man borde vara nagon annan an man at fortfarande gor sig pamind. jag och Andreas pratade om det haromdagen. Vi undrade vad det ar for fel pa oss; varfor sitter inte vi och gungar enthusiastiskt nar nagon galen moldavisk jazzmusiker spelar frenetiskt pa sin fiol? Och varfor vill inte vi umgas med flytkingar 24/7 som vissa av de andra volontarerna tycks vilja gora?

Vi kom fram till att den enda anledningen till varfor vi inte gor det och allt det andra som manga tycks forknippa med att vara volontar ar att vi faktiskt inte har nagon lust. Och skulle vi ha haft det sa ar det inget som hindrar oss.

Detsamma galler allt det andra. Anledningen till att jag inte hr en spikrak karriar vid 22 ars alder ar faktiskt bara att jag inte har tillrackligt med driv. Jag ar for lat och prioriterar andra saker i mitt liv. Darfor ser jag heller ingen som helst poang med att forsoka forskoan mitt liv och framstalla mig som en manniska som det gar sa jval bra for. Jag ar Malin. Vissa dagar helt outhardligt jobbig, andra helt oemotstandligt skon.