Paşaport

I det här landet går man ingenstans utan sitt pass eller dokument. Efter att ha spenderat ytterligare en dag med att få färdigt alla papper så att vi kan vara här lagligt, är vi nu förpassade till lägenheten. Våra moldaviska värdar, vi kan kalla dem Mr Sergei och ,har hand om våra pass tills ikväll. Det är därför säkrast att stanna inomhus. Ganska bisarrt men är väl antagligen ytterligare ett arv från det gamla härliga sovjet. Jag tvivlar inte heller på att vi verkligen skulle kunna råka illa ut om polisen utförde en rutinkontroll. Häromdagen var jag på en marknad tillsammans med Nathalie (som jag bor och jobbar med) och M, en av de asylsökande som brukar hänga på charity centre for refugees. Helt plötsligt kom en av de tjusiga konstaplarna fram och vinkade lite nonchalant med handen. M visste precis vad som förväntades av honom och tog snabbt upp sina dokument som han alltid bär med sig. Jag blev arg och frågade, efter att polisen lämnat oss, varför han blivit kontrollerad.
- Jag är svart, vi blir alltid kontrollerade. Nu är jag visserligen inte svart och nog inte ens hälften så utsatt som M och de andra jag jobbar med. Men ändå. Poliser som inte arbetar emot befolkningen istället för med kan vara kapabla till i princip vad som helst.

Det är en av de negativa saker med Moldavien, absolut. Annars är jag absolut inte rätt person att klaga. Jag har pengar. Då kan man ha det precis lika bra här som i vilket annat europeiskt land som helst.