En man av folket

Hej och ha. Stromavbrott for vilken gang i ordningen? Becksvart i lagenheten och jag har flytt till det fladiga hej-vi-forsoker-vara-trendiga-och-spela-lite-techno-internetcafeet som ligger fem minuter fran var lagenhet. Jag kom just pa att det ar ett skamt att det finns fler intertcafeer i Chisinau an vad det finns i Uppsala. Uppsala, du kammar inte hem manga pluspoang kan jag saga. Anda ska det bli skont att se dig igen om lite drygt en vecka. Du ar som en gammal finne man bara vantar pa att fa klamma.

Sedan sist har det mesta kretsat kring den arliga julbazaren dar vi skulle promota var coordinerande organisation ADVIT (det ar sa mycket organisationer att halla reda pa nu sa jag vet inte ens om jag orkar forklara)samt forsoka tjana lite pengar. trots att vi hade haft sakert tre veckor pa oss att forbereda oss slutade det anda med att jag, Andreas och fransmannen knadade lussebullar och pepparkakor till halv tre i fredags. Ett mega lazer-tack till SIDA-Susanna som lat och stoka ner i Chsinaus kanske finaste lagenhet. Det var skont att slippa den franska visselmusiken och fa umgas med de sina ett tag. Jag ska aldrig glomma vart jag kommer ifran. Hallalujah. Julbazaren var i alla fall himla trevlig och vi hade vart stand bredvid den vitryska ambassaden, en given succe forstas. Jag, polacken och Andreas slogs om en bok om Lukasjenko. Tyvarr hade jag for tillfallet inte nog med pangar sa nu far jag ga in till Andreas rum om jag vill ha en skymt av denna otroligt underhallande bok med temat "Lukasjenko-en man av folket". hade det har varit min egen dator hade jag lagt upp lite bilder sa hade ni sjalva fatt se. I ord gar de att beskriva ungefar sa har:"Lukasjenko hjalper fattiga tanter over gatan", "Lukasjenko i en
havreaker", "Lukasjenko i Ryssland", "Lukasjenko bland barn". Vitryssland, jag maste dit. NU.


Japp. Idag traffade jag min moldaviska kompis Romeo (ja, han heter faktiskt sa) och jag tvingande honom att sta ut med min langsaaama rumanska. Det ar ganska tacksamt att umgas med Romeo. han blir glad sa fort jag bara forsoker och tycker liksom alla andra moldaver att det ar jattekul att jag kommit just till deras land. De ar sa fina allihopa att man bara vill ta med dem hem. Hur som helst sa ordnade romeo och jag en (ett ?) roundtable pa ULIM-universitet forra veckan. Temat var flyktingar och rasism. Efterat kom flera av de sota moldavtjejerna fram till mig och var sa tacksamma over att vi upplyst dem om att den radanade situationen. tror att vi kommer att kunna gora en hel del bra grejer och det kanns faktiskt bra att komma tillbaka nasta ar igen.

Hata varlden, alska Moldavien.


P.s En dag ska jag skriva en uppsats om hur manga vardelosa organisationer det finns i varlden. D.s