Gammal och trött

Sitter och funderar på om jag ska skaffa myspace eller inte men har kommit fram till att det skulle kännas jävligt bakåtsträvande. Men vem vet, i morgon har jag kanske ändrat mig. Då kanske jag motiverar ett myspacemedlemskap med att jag är post-ironisk, precis som Gabster uttryckte det. Myspace är säkert jättekul för folk som håller på med musik, gråsprängda gitarrgältar och pilska indietjejer, but for a woman like me? Don't think so! HA!

Kan man förresten sluta intressera sig för musik? I sådant fall tror jag att jag är nära det stadiet just nu. Jag är mycket väl medveten om att det krävs ett visst engagemang för att hitta nya band och låtar. För några år sedan kunde jag spendera timmar på Recordnet i Stockholm för att sedan sätta mig på tåget till Kruppsala med några nya skivor i bagaget. Nu nöjer jag mig om jag hör lite rumänsk falsettsång över en inte alltför genomtänkt houseslinga. Och jag är helelr inte främmande för svulstiga ryska ballader där texterna sällan handlar om något annat än du, jag och kärleken. Men allra gladast blir jag förstås när jag lyssnar på Tatu. Jag skiter verkligen i att det är falsk marknadsföring; alla vet väl att den där lebbgrejen snarare var ett sätt att flirta med den manliga publiken än ett statement för ryska homosexuella. Det spelar ingen roll. En grå söndagseftermiddag i Chisinau finns det inget mer stämningsfullt att lyssna på. They're not gonna' get us!

P.s Den som är orolig för hur missanpassad jag komemr att vara den dag då jag återvänder till Sverige får gärna donera lite brända skivor. Hör av er så ger jag er adressen D.s