När såg vi senast så många engagerade män?

jag ägnar ungefär två timmar om dagen åt att surfa på aftonbladet.se. idag gick jag äntligen med i läsarnas forum. Detta blev mitt första inlägg:


Jag älskar fotboll. Det gör jag verkligen. Ändå blir jag lika besviken varje gång det spelas ett stort mästerskap. Inte så mycket på Sveriges mediokra resultat utan mer för att allt runtomkring sporten fortfarande är så starkt förknippat med män och sexism.

Redan innan VM tog Aftonbladet och andra tidningar upp debatten om den ökade sexhandeln i och med Fotbolls-VM. Ett flertal kända fotbollsprofiler förklarade tydligt, ofta med en viss irritation över att frågan ens kom på tal, att fotboll och ställningstaganden inte hörde ihop. Må så vara att enskilda spelare kanske inte hade behövt ställa sig upp och säga sitt. Inte för att det hade varit så mycket begärt men det är klart att jag fattar att de inte är det de får betalt för. De ska koncentrera sig på att kicka boll. That's it. Men hade det varit för mycket begärt att herr Lagrell och hans släptåg hade gått ut med ett statement att svenska fotbollsförbundet tar avstånd från vidriga sexhandel som besvisligen ökar i samband med fotbolls-VM? Tydligen.

Även om fotbollsförbundet verkar tycka att det är för mycket begärt är det tragiskt att män i övrigt lyser med sin frånvaro så fort debatten kommer på tal. Istället för att elda upp sig kring hur kvinnor från främst Östeuropa utnyttjas av den västerländske mannens makt skriks halsar hesa över missade målchanser och misslyckade matcher. Inte för att det ena egentligen behöver utesluta det andra. Det går att kombinera både och. jag lät också som en whiskeykärring dagen efter Sveriges vinst mot Trinidad & Tobago. Men jag sparade samtidigt tillräckligt med energi för att orka ta upp en debatt kring något som gör mig så fruktansvärt illa berörd.
Jag är övertygad om att det finns många killar som håller med mig. Men varför är det så få som vågar säga det rakt ut?